Blogg
 
 
Idag > Blogg > juni 1, 2011

En slags presentation och lite om det här med kläder och mode

1982, natten till den 29 november drömde mamma att resårstickningen i hennes tröja drog ihop sig. Det var jag som ville ut. Hej, hej!

lillida

1988 ungefär, jag tror jag var sex år när jag började rida på 4H-gården i Vännäs utanför Umeå. Mamma och pappa skjutsade dit mig varje lördag och varje lördag var jag så nervös att jag inte ville åka, men lika glad var jag varje gång jag tultat runt på en av gårdens ponnyer.

1994 var jag tolv år. Då började jag prenumerera på Elle. Jag älskade att sitta och titta på modereportagens miljöbilder och låtsas att det var som ett slags fotoalbum, att det var bilder från någons vardag. Hur såg det ut runtomkring? Vad gjorde de där? Vad tänkte de på, drömde de om? Jag låtsades ibland att jag också var där och försökte föreställa mig hur det skulle kunna vara. Jag blev inspirerad, längtade efter att bli vuxen. Att få köra bil, bestämma själv, ha en egen häst, laga min egen mat, till och med ta hand om min egen disk.

tolv

1997 var jag femton år. Då klädde jag mig nästan uteslutande i ett par blå Levis 501 och en blå Fruit of the Loom tröja. Jag och min bästis Ulle var med i skolans miljögrupp (vi var skolans miljögrupp) och tömde papper i återvinningen också grävde vi upp innergården på Grubbeskolan och anlade ett grönsaksland.

1998 var jag sexton år och började gymnasiet. Då flyttade jag till Halmstad för att uppleva lite äventyr, byta miljö, hitta nya vänner, laga min egen mat, ta hand om min egen disk, byta klädstil och förverkliga min dröm om att såsmåningom jobba med hästar. Jag hade en svart långkjol, mammas gamla 70-talsjeans, pappas trettio år gamla ljusblå manchesterkavaj och gick promenader längs åkrarna kring skolan.

2000 köpte jag en mycket vacker fuxvallack med bred bläs och fyra vita strumpor.  Vi red  ut i skogarna och på ängarna i Harplinge och jag tyckte det var svårt att förstå att min dröm hade gått i uppfyllelse.

totte

2001 var jag nitton år och tog studenten. Jag hade sedan länge slutat prenumerera på Elle och lusläste istället Hööks katalogen – lite av ridsportens H&M katalog. Mina stilikoner var den svenska ridsporteliten och Broknäsflickorna. Jag kände mig som absolut finast när jag hade mina jeansridbyxor, en vit polo med Krafftlogo på kragen och en brun quiltad väst. Högst upp på min önskelista stod ett par svarta läderridstövlar med beige innerfoder.

2002 var jag tjugo år och hade flyttat hem till Umeå igen. Jag, min mamma Britt och min pappa Kurt öppnade i maj butiken Popshop där jag jobbade heltid. Jag ville inte längre jobba med hästar, men jag hade kvar min fina fux uppstallad på Hippologum strax utanför stan. Jag kände mig peppad att få byta senaste skolårens ständiga stallklädsel mot något mer moderiktigt. Återigen satt jag timmar och bläddade i H&M och La Redouts kataloger. Jag skrev listor på vad jag ville köpa om jag hade råd, hur jag skulle matcha plaggen och vad jag skulle göra när jag hade på mig dem; åka på bilsemester, jobba i butiken, spela piano, gå promenader med den hund jag fantiserade om att jag hade, gå på restaurang, lära mig måla oljemålningar…

student

2004 var jag tjugotvå år gammal och bestämde mig för att sälja min fina, fina häst. Jag drömde om att göra något mer kreativt, något som jag kunde försöka uttrycka mig med, något som blev färdigt. Jag sökte till Oskarshamns folkhögskola och lärde mig om textiltryck. Klädseln bestod gärna av konstnärsmässigt moderiktig svart polo och en onödigt stor väska jag köpt på second hand som såg ut som en gammal doktorsväska.

2005 var jag tjugotre år gammal. Mini var tolv veckor när jag flög hem med henne från kenneln i Kävlinge, utanför Lund. Hon var inte större än en liten ulltuss och var alldeles kritvit med de svartaste av svarta ögon och en skär liten tunga. Hon fick hänga med på jobbet när jag var tillbaka på Popshop, vi gick valpkurs och tittade på tecknat tillsammans. Den svarta polon byttes under sommaren ut mot en klänning jag sytt i blå lakansväv som jag matchade med ett broderat gardinomtag (eller var det ett brickband?) som skärp. Jag införskaffade även ett par gyllene klackskor som Mini i sin iver tuggade lite på.

mini

2007 var jag tjugofem år gammal. Då registrerade jag en enskild firma och började forma mitt företag Idag. Barnkläder var bland det första jag gjorde. Jag vet själv inte riktigt varför, men jag tror jag tyckte det behövdes något alternativ till de traditionellt barnvänliga och gulliga plaggen.
Under hösten började jag på textillinjen på Dalkarlså folkhögskola, några mil norr om Umeå. Där lärde jag mig lite om mönsterkonstruktion och sömnad.

IDAG_DESIGN_04-copy-580x386

2010 var jag tjugoåtta år och lite rastlös. Jag ville hitta tillbaka till min hästpepp, vara ute i naturen och lära mig nya saker. Jag hittade en fin västerbottensgård i en by utanför Robertsfors som var till salu och la vantarna på den.

huset

2011 öppnade jag den här webshopen och gjorde vad jag själv tycker är min första ”riktiga” kollektion; Greetings from Bobackarama, där namnet är en ordlek med närbelägna Bobacken i Robertsfors och ni vet han, den däringa Barack Obama. Efter närmare tio år så bestämde vi oss också för att stänga Popshop.

_MG_0478

2012. Jag blev faster! Också flyttade ut till mitt hus på landet. Mitt favoritplagg är min egendesignade omlottkofta som jag gillar att ha tillsammans med ett par Mohedatofflor av finaste sort och kvalitet. I övrigt gillar jag att hänga på jazzklubben i Umeå, gå promenader i skogen med Mini, planera hur jag ska göra om i huset och fundera på framtida projekt i företaget.

2013. Jag gör om köket och tapetserar sovrummet nere med en tapet med pippifåglar på. Investerar även i två industrisymaskiner som står i mitt vardagsrum så jag kan sy både dag och natt om jag skulle vilja. Och det vill jag. Jag har stora planer och siktar högt. Också leker jag med Mini.

Vi hörs!

/ Ida

 
Varukorg

Varukorg